”Alltfler personer ägnar alltmer tid åt att utforma dokument om vad andra ska göra och hur denna verksamhet ska kontrolleras, snarare än att utföra själva verksamheten. Förlorare blir kärnverksamheter som exempelvis utbildning, vård, omsorg och brottsbekämpning.”
Klippet hämtat från DN Debatt där Patrik Hall, professor i statsvetenskap vid Malmö högskola ger sin syn hur administrationen ständigt blir mer omfattande.
Klarsynt och läsvärt tycker jag!
Läs hela artikeln här
Jag gillar naturligtvis att man satsar på skolan . Merparten det vill säga 500 miljoner kronor läggs på stöd till skolor i utanförskapsområden. Även det är bra och kommer förhoppningsvis att landa ända ner i klassrummen.
Skolsverige är både långt och brett och denna satsning som är ganska snävt inriktad har jag svårt att tro ska kunna lyfta kunskapsresultaten på bred front.
Jag hade gärna sett en satsning på en ny yrkeskategori i skolan som skulle få i uppdrag att överta en del av lärarnas administrativa och sociala uppgifter.
Björn Hällgren skriver i en debattartikel i Västerbottens Kuriren om hur svårt det är att få gehör för betydelsen av fysisk aktivitet i skolan bland beslutsfattare.
Vetenskapliga rapporter från hela världen har länge visat på positiva effekterna på kropp och själ men också på förbättrad inlärningsförmåga och bättre koncentration.
Jag har jobbat på två skolor där projekt med utökad fysik aktivitet har bedrivits, Sävar skola i Umeå och Arenaskolan i Timrå. I båda fallen har projekten kommit till stånd och drivits av engagerade idrottslärare som genom hårt arbete lyckats övertyga sin omgivning om nyttan med fysisk aktivitet. Tyvärr saknas såna eldsjälar på många skolor och de som driver projekten jobbar ofta i motvind och tröttas ut.
Nu tycker jag det är dags för politiker och beslutsfattare att vakna. Sverige har näst minst timmar i hela Europa för denna typ av undervisning. Det vetenskapliga belägget för en kursförändring saknas inte!
Läs gärna Björns artikel här
Jag vet inte vad Skolinspektionens verksamhet kostar samhället totalt men kan inte låta bli att fundera över samhällsnyttan.
Enligt myndighetens verksamhetsrapport för 2015 som finns att läsa på deras hemsida så hade Skolinspektionen ett anslag på 410 565 tkr. Lägg därtill kostnader för arbetstid, resor mm för skolor som ska inlämna rapporter och anslå tid för granskningar så är det ansenliga mängder skattemedel som förbrukas.
– Tänk om man istället använt dessa medel direkt ut i den dagliga skolverksamheten.
– Tänk om man istället visat tillit till skolor, lärares och rektorers profession och förmåga att skapa bra utbildningsverksamhet.
– Tänk om vi i media istället för återkommande inslag om vilka brister som finns i olika skolor hade fått läsa om stolta skolor med bra resurser att ta hand om alla barn och lärare som berättar om vilken fantastiskt arbetsplats skolan är.
– Tänk om vi istället för att återkommande mäta och dokumentera skolverksamhet fick ägna mer tid åt kunskapsförmedling och bildning.
– Tänk om många säkert duktiga pedagoger som nu jobbar på Skolinspektionen istället stannat kvar och jobbat direkt med barnens kunskapsutveckling.
– Tänk om …..
.
SvD har i en artikel gjort ett försök att förstå varför skolan i Finland år efter år visar bra resultat. Ordning och reda och respekt för läraren lyfts ofta fram som en viktig anledning.
Det visar sig att den bilden inte alls är så dominerande. Det finns skillnader både i uppbyggnad av skolsystem, undervisning, resurstilldelning och lärarutbildning som förmodligen är viktigare förklaringar. Några exempel nedan.
– Barnen går till den närmaste skolan, så är det inte mer med det, ingen familj i Finland behöver vara rädd att barnen hamnar i en dålig skola.
– Kirkkojärvi skola som SvD har besökt har 14 speciallärare på 550 elever.
– Rektorn som intervjuas förvånar sig att vi i Sverige låter lärarna ägna hundratals timmar åt att mäta kunskaper istället för att ägna sig åt kunskapsförmedling.
– Helsingfors universitetet har större söktryck på lärarutbildningen än jurist- eller läkarprogrammen. Både höga betyg, och bra resultat på inträdesprov och intervjuer, krävs. Av 3 000 sökande i höstas, togs 120 in.
Flera gånger i veckan kommer skolledare, forskare, politiker och journalister från hela världen och förundras över att elever med få läxor, korta skoldagar och rejält med kreativa ämnen på schemat, fortsätter att ligga i världens utbildningstopp.
Lösningen för att höja resultaten i den svenska skolan är naturligtvis inte så enkel som att kopiera det man gjort på annat håll men det skadar sällan att se sig om i världen lite.
I dag tycker jag att det finns en rädsla på alla nivåer i skolan i Sverige. Detta gör att en stor del av energin används för att försvara sin position och titta bakåt istället för att rikta blickarna framåt och utåt.
En stolt och modig skola är bättre än en rädd.
Kul att jobba på en skola där man jobbar aktivt för att ungdomar ska få en chans att pröva på skidåkning.
I många hem är det inte längre vanligt att det finns tillgång till skidutrustning och vuxna som har egna erfarenheter som kan stötta.
Ändå finns en djupt rotad känsla för längdskidåkning som syns inte minst när det går bra för våra landslagsåkare.
Om vi vill fortsätta vara en stor skidnation har skolan en viktig roll att fylla.
I februari förra året arbetade 60 personer heltid med legitimationsfrågor på Skolverket. 
Veckan därefter anställdes 20 ytterligare och en månad senare 20 till. Därtill kommer runt 60 personer på konsult- och bemanningsföretaget Proffice.
Till detta kommer även kostnader för hantering av legitimationer i varje kommun.
Reformen kommer att kosta avsevärda belopp även efter att lärare som varit verksamma tidigare fått sina legitimationer. Skolvärldens beräkningar visar att varje ny lärarlegitimation kommer att kosta skattebetalarna minst 25 000 kronor från och med 2013.
Jag frågar mig huruvida detta är väl använda skattepengar. Vilka vetenskapliga studier finns som visar att detta är ett effektivt sätt att främja elevernas kunskapsutveckling?
Som jag ser det så riskerar reformen att resultera i en sked med ett gigantiskt skaft och en så minimal sked att den på sin höjd enbart förmår att skapa en liten krusning i klassrumsgrytan. Det är grytan som är verkstaden!
Våra politiker vill satsa på skolan men tyvärr är så är det många vindlande turer innan de ekonomiska resurserna når fram till barnen/ungdomarna.
Läste i Västerbottens Kuriren denna vecka att Umeåskolorna saknar 62 miljoner för att man ska få ekonomin att gå ihop för 2015. Den främsta anledningen är att skolan int
e får någon uppräkning för en elevökning på 400 elever. För att rädda situationen hoppas man få del av de extrapengar som regeringen satsar på skolan. Var det så det var tänkt?
Så länge skolan flyter fritt mellan stat och kommun så är det tydligen rätt riskfritt för politiker att lova satsningar på skolan.
”Framtiden kräver obligatorisk gymnasieskola” säger Löfven. Undrar det jag?
En man kan leda en häst till vattenhon, men tjugo man (eller pedagoger) kan inte tvinga den att dricka. ..
Jag ser en uppenbar risk med att tvinga in skoltrötta ungdomar som precis kämpat sig genom grundskolan in en ny obligatorisk skolform. Många behöver istället luft under vingarna, andra erfarenheter som gör att de kan återkomma med nytt sug efter kunskaper.
Min erfarenhet från gymnasiet i dag är att det sitter ett antal elever i många klasser som saknar ambitioner att tillägna sig de kunskaper som erbjuds. Tyvärr är det vanligt att dessa elever anger tonen i klassen och hela studiesituationen blir torftig. En pedagogisk utmaning – javisst, men detta är situationen i väldigt många klasser i dag. Jag befarar att detta problem blir ännu svårare att hantera om alla elever tvingas in i gymnasiet med ett lagtvång.
Visst finns det lärare som lyckas men tyvärr fler som misslyckas. Jag tror även att vi behöver fler alternativa skolformer och tror att lärlingssystemet är ett bra sådant.
Johaniskolan 