Lars Flodin, ordförande i Sveriges Skolledarförbund skriver i dag  en intressant  artikel i Svenska Dagbladet  om rektorernas roll.

En undersökning som Skolledarförbundet nyligen har gjort  visar att en av fem skolledare har bytt ansvarsområde sen förra året.
Det kan finnas många anledningar till att skolor byter ledare och en viss rörlighet skadar inte.  Men i det långa loppet tror jag att det skulle vara positivt för elever, personal och vårdnadshavare med färre byten.
Att genomdriva verkliga och långsiktigt hållbara förändringar i en verksamhet tar tid liksom det viktiga kontaktbyggandet som är en förutsättning för ett bra skolledarskap.

Lars gör även en intressant jämförelse med hur man gjort i Ontario, Canada för att höja kvaliteten på skolan.
Här tog man fram en strategi för skolans ledarskap som bland annat handlar om att attrahera och behålla kvalificerade personer, utbilda dem väl och ge dem stöd i arbetet.

Hos oss har vi Skolinspektionen som jobbar hårt med avvikelserapportering.
Såhär beskriver Lars situationen.
”Uppdraget innebär att genom förelägganden och hot om viten tvinga verksamheter som inte håller måttet att skärpa sig eller lägga ned. Men avsaknaden av kompletterande utvecklande och stödjande strukturer gör att kontrollen och felfinnandet får en oproportionerligt stor och dominerande roll. Skolinspektionen bidrar till att tilliten till skolan minskar och med Ontarios synsätt bidrar man då i förlängningen till de sjunkande resultaten. ”

Jag håller helt med om detta och ser en risk att skolor med kniven på strupen och klockan tickande  kommer att  ägnar mycket tid åt att formulera svar till Skolinspektionen.  Svar som kanske inte är väl förankrade och bygger vidare på det som fungerar bra och de förutsättningar som finns i närsamhället.
Rädsla är sällan en bra grogrund för kreativitet, nytänkande och utveckling.
>> Läs artikeln