Björn Kadesjö, överläkare i barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har presenterat siffror som visar att barn födda sent på året oftare får
en adhd-diagnos än barn födda tidigt på året. Björn visar att  det  är 34 procent vanligare att pojkar födda i december diagnostiseras med adhd jämfört med barn som föddes under första halvåret.
Han konstaterar att siffrorna  illustrerar att allt inte står rätt till i den svenska skolan.
Kadesjö tycket att skolorna kan  bli bättre på att anpassa sig till barnets förutsättningar och konstaterar att ”i dag vet vi att adhd finns i lindriga former som inte innebär några problem för individen. Men om miljön inte är tillräckligt anpassad till barnet så förstärks barnets bekymmer vilket är ett stort problem.”
Kadesjö menar att problemet även finns åt det motsatta hållet, det vill säga att barn födda tidigt på året inte alltid får den hjälp de behöver – trots symptom som koncentrationssvårigheter, överaktivitet och liknande.
Min uppfattning är att det finns all anledning för skolan att reflektera över dessa förhållanden. Jag håller helt med Björn när han anser att skolan behöver fokusera mer på hur vi anpassar verksamheten till eleverna.
Lärare som har en elev som får diagnos upplever ofta till en början  lättnad men även rädsla att inte räcka till som lärare och att skolans resurser inte är tillräckliga för att erbjuda den hjälp som eleven har rätt till.
Arbetet med att hitta metoder och arbetssätt efter ställd diagnos behöver intensifieras och det behövs även tydligare  kopplingar mot skolornas resursfördelning.
Det är  viktigt att identifiera elever som har svårigheter och jobba med dessa  men det är lätt att glömma styrkan som finns i att  identifiera elevernas styrkor och visa på möjligheter.