En förälder iscensatte en sken-skilsmässa och folkbokförde sig hos en kompis för att få in lillebror på storasysters skola.  En annan  bearbetade  rektor i månader för att få gå före i kön.  En pappa ringde från BB och ställde sin nyfödde i kö till en  Montessoriskola. Sex år senare köar de fortfarande.
Föräldrar lägger ner tid, svett och förtvivlan i att göra research, fördjupa sig i nöjdhetsenkäter  om vilken skola som är ”bra” respektive ”dålig”.
Ovanstående är hämtat från en artikel av Åsa Erlandsson i Aftonbladet.

Jag gillade till en början tanken på det fria skolvalet och såg fram emot en spännande utveckling av den svenska skolan. Som läget ser ut i dag ser jag fler nackdelar än fördelar.
En bra utbildning lägger grunden till välfärd och blotta tanken på att det finns ”dåliga” skolor är djupt olycklig. Jag önskar att alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan i förvissning om att det är en ”bra” skola. Om barnet kan gå eller cykla till skolan och redan känner en del av barnen så blir skolan ännu bättre.
Grundinställningen bör vara att den dag det uppstår svårigheter på en skola får de lösas på ort och ställe och inte flyttas runt.