Högt risktagande i ekonomiska sammanhang  motiveras med möjligheten till stor avkastning. Avkastningen har uppenbarligen varit god i en del företag som är verksamma inom den svenska skolan.
I ett sådant risktagande borde det även finnas stora möjligheter för svenska eleverna att få en avkastning i lärande som vida överstiger andra länders elever, i länder vars skola utvecklats efter mer traditionella och beprövade metoder. Jag ser inga tecken på en sådan avkastning.
Riskkapitalbolag har en tidshorisont på 4-5 år och elevens tidshorisont är 9-12 år. Är det rimligt?
Ovanstående är hämtat från en artikel av Christian Nööjd i SvD.
Christian förundras också över att charterresenärer har ett större skydd för att kunna ta sig hem från solsemestern än vad en elev har att kunna slutföra sin gymnasieutbildning.

Christian är skolledare och tidigare styrelseledamot av International School Bangkok och jag tycker att han ger ett tänkvärt internationellt perspektiv på skolorganisation.
>> Läs hela artikeln SvD