Kunskap är viktigt. En titt i den historiska skolbackspegeln visar att man länge har känt till detta faktum i Sverige.  Metoderna för att följa upp och utveckla medborgarnas kunskaper har sett olika ut.
Hur detta fungerade i min hemkommun Robertsfors på 1700-talet kan man läsa om i en bok som heter ”Bygdeå och Nysätra socknars skolhistoria”.
Prästerna ordnade husförhör där man kontrollerade att alla kunde läsa och förstå sina kristna texter. Att misslyckas här var en stor skam och det hela utspelade inför öppen ridå.
En piga i Bygdeå som hade svårt för sig fick en söndag i mitten av 1700-talet sitta i kyrkstocken och visades upp inför hela församlingen.
Det är lätt att föreställa sig vilka personliga tragedier som dessa metoder resulterade i. Uppenbarligen trodde kyrkan och staten  på den tiden att det var möjligt att skrämma folk till kunskap.
Många människor tyckte säkert att metoderna som användes var förskräckliga men få vågade protestera mot överheten.
Sakta men säkert har metoderna för att kontrollera och bygga kunskap förbättrats och fokus har flyttats till att kontrollera system istället för att straffa de som av olika anledningar har svårigheter.
Vi får akta oss för att slå oss till ro med hur det ser ut i dag, mycket återstår att förbättra.
Under jullovet har jag funderat på vilka företeelser i dagens skola som man kommer att döma ut i framtiden. Jag hoppas att även våra politiker funderar på detta.