Årets MC-tur gick  genom Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Belgien och Danmark.
Den som reser med MC och bor i tält kommer lätt i kontakt med andra resenärer. Man är ständigt utomhus, har folk runt omkring sig och många är nyfikna på hur det är att resa på hoj.
Otaliga trevliga samtal har utspelat sig på olika språk och i olika miljöer. Jag pratar varken franska eller spanska. Önskan att kommunicera har oftast varit avsevärt större än språkkunskaperna men på något sätt har det alltid löst sig. Man blir påmind om att Sverige är ett perifert land i Europa och att språkkunskaper är oerhört värdefulla.
En annan sak som jag reflekterat över flera gånger handlar om husbilsfolket. Man har alla bekvämligheter med sig, sitter i en varm och ombonad bil med allt inom räckhåll. När en motorcykel eller vanlig cykel dyker upp och tält och trangiakök  plockas fram kommer man smygande och vill gärna prata och höra hur det är därute i verkligheten.  Min tes är att många under semestern har en längtan till det enkla livet och funderar över om man valt rätt. Förutsättningarna varierar naturligtvis och jag gläder mig åt alla som hittar möjligheter för sig själv att resa.
Nya horisonter, andra varor på hyllorna, andra maträtter och pengar, främmande språk, nya sätt att tänka, allt bidrar till vidgade vyer hoppas jag. Jag vill inte bli en  som inte kommer sig utanför 50-skyltarna under semestern.